"Ärren bär jag med stolthet" av Emma Schols och Frida Funemyr är en gripande självbiografisk bok som handlar om Emma Schols, en kvinna som överlevde en fruktansvärd brandolycka där hon riskerade sitt eget liv för att rädda sina sex barn. Boken skildrar hennes kamp för överlevnad, hennes rehabilitering och hur olyckan har förändrat hennes liv på djupet. Genom samarbetet med författaren Frida Funemyr får Emma Schols möjlighet att berätta sin historia i detalj, med fokus på den fysiska och psykiska smärta hon har genomgått och hur hon har återfunnit sin inre styrka.
Händelsen – Brandolyckan
Boken inleds med den dramatiska händelsen som förändrade Emma Schols liv för alltid. Den 3 september 2019 utbröt en eldsvåda i familjens villa i Edsbyn. Emma var ensam hemma med sina sex barn när branden startade och hon tvekade inte en sekund innan hon kastade sig in i elden för att rädda dem alla. Trots att huset snabbt fylldes av rök och eld lyckades hon få ut alla barnen, men till en fruktansvärd kostnad för hennes egen kropp.
Emma beskriver hur hon kämpade sig igenom rökfyllda rum, trots att hennes egen kropp började brinna. Hon fick omfattande brännskador över stora delar av kroppen och vid flera tillfällen trodde hon att hon inte skulle överleva. Men drivkraften att rädda sina barn gav henne den styrka hon behövde för att fortsätta kämpa trots den intensiva smärtan och farorna hon ställdes inför.
Skadorna och den medicinska kampen
Efter att ha lyckats rädda sina barn kollapsade Emma utanför huset och fördes i ilfart till sjukhus med livshotande skador. Läkarnas prognoser var dystra – hon hade fått tredje gradens brännskador på mer än 93 procent av kroppen, hennes lungor var skadade av den giftiga röken och risken för infektioner och komplikationer var stor. Under lång tid svävade hon mellan liv och död.
I boken beskrivs den långa och svåra sjukhusvistelsen i detalj. Emma genomgick otaliga operationer, hudtransplantationer och smärtsamma behandlingar för att överleva och återställa de skador som branden orsakat. Hon låg nedsövd under flera månader och när hon vaknade upp var hon omringad av maskiner och kablar som höll henne vid liv.
Emma beskriver smärtan hon fick utstå, både den fysiska och den psykiska. Att vara fastbunden vid en sjukhussäng, oförmögen att röra sig och se sina barn, var en mardröm. Hon drabbades av svåra infektioner och vid flera tillfällen trodde läkarna att hennes kropp inte skulle orka mer. Ändå kämpade hon vidare, driven av viljan att återvända till sina barn.
Den emotionella resan
Parallellt med den fysiska återhämtningen måste Emma också genomgå en djup emotionell resa. Hennes kropp hade förändrats för alltid och hon skulle behöva leva med de fysiska ärren resten av sitt liv. Men de känslomässiga ärren var lika djupa. Emma beskriver den skuld och de trauman som följde efter olyckan. Trots att hon hade räddat sina barn, kunde hon inte undgå känslan av skuld och frågor om vad hon hade kunnat göra annorlunda.
Boken utforskar också hur Emma hanterade sin nya identitet. Hennes kropp var inte längre densamma och den kvinnliga självkänslan sattes på hårda prov. Emma fick möta sina egna rädslor och osäkerheter om hur andra skulle se på henne och om hon någonsin skulle känna sig som sig själv igen. Hon talar öppet om kampen mot depression och ångest och om hur viktigt stödet från familj och vänner var under denna svåra tid.
Familjens roll och stödet från omgivningen
Familjen spelar en central roll i boken och Emma betonar hur viktig deras närvaro var för hennes överlevnad och återhämtning. Hennes man och barn blev hennes största motivation för att orka igenom de tuffa behandlingarna och rehabiliteringen. Även om Emma kämpade med att acceptera sitt nya utseende, berättar hon om hur hennes barn och make hjälpte henne att se bortom det yttre och uppskatta den inre styrka som hon besatt.
Emma beskriver också hur viktigt det var att få stöd från omgivningen. Människor från hela Sverige och världen hörde av sig för att visa sitt stöd och detta gav henne styrka att fortsätta kämpa. Boken lyfter fram vikten av mänsklig samhörighet i tider av kris och hur mycket det betyder att känna att man inte är ensam i sin kamp.
Rehabilitering och återkomsten till livet
Efter månader av intensivvård började en lång och smärtsam rehabiliteringsperiod. Emma fick lära sig att använda sin kropp på nytt, att gå, röra sig och ta hand om sig själv. Hennes muskler hade förtvinat under sjukhustiden och varje steg var en utmaning. Men boken visar också Emmas starka vilja att övervinna alla hinder.
Rehabiliteringen var inte bara fysiskt krävande utan också känslomässigt påfrestande. Emma var tvungen att acceptera att hennes liv aldrig skulle bli som det var före olyckan, men hon bestämde sig för att inte låta det definiera henne. Genom stöd från sjukvårdspersonal, familj och vänner började hon hitta tillbaka till sig själv och utvecklade en ny identitet baserad på styrka, mod och acceptans.
Titeln: "Ärren bär jag med stolthet"
Titeln på boken, "Ärren bär jag med stolthet", symboliserar den acceptans och stolthet som Emma har lärt sig känna för sina ärr. Ärren är inte längre bara ett fysiskt märke på hennes kropp utan en påminnelse om den otroliga kraft hon visade under branden och genom sin återhämtning. De representerar hennes kamp, överlevnad och viljan att leva vidare trots allt hon gått igenom.
I slutet av boken reflekterar Emma över hur olyckan har förändrat henne på djupet, både som person och som mamma. Hon har lärt sig att uppskatta livet på ett nytt sätt och hon har insett vikten av att vara tacksam för varje dag hon får med sina barn. Även om hennes liv aldrig kommer att vara detsamma, har hon funnit en ny styrka och en ny förståelse för vad som verkligen betyder något i livet.
Sammanfattning och betydelse
"Ärren bär jag med stolthet" är en inspirerande och hjärtskärande berättelse om mod, överlevnad och styrka. Emma Schols berättar på ett ärligt och rörande sätt om sina upplevelser och boken fungerar som en hyllning till den mänskliga viljan att kämpa trots otroliga svårigheter. Genom att dela med sig av sin historia hoppas Emma kunna inspirera andra att hitta styrka i svåra situationer och visa att det går att resa sig, oavsett hur djupt man har fallit.
Boken har också ett starkt budskap om självacceptans och kroppens förmåga att läka, både fysiskt och psykiskt. Emma lär sig att acceptera sina ärr och se dem som symboler för styrka snarare än svaghet och denna insikt är något hon hoppas kunna förmedla till andra som kämpar med liknande upplevelser. "Ärren bär jag med stolthet" är inte bara en bok om en brandöverlevare – det är en berättelse om hopp, mod och den enorma kraft som kärleken till ens barn kan ge.
Comments