"Don Quijote", ursprungligen titulerad "Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha" (spanska: El ingenioso hidalgo don Quijote de la Mancha), är en spansk roman skriven av Miguel de Cervantes och publicerad i två delar, 1605 och 1615. Den betraktas som ett av de största litterära verken genom tiderna och är en central text i den västerländska litteraturkanonen. Romanen följer äventyren av den äldre adelsmannen Alonso Quixano, som i sin förtrollning av riddarromaner beslutar sig för att bli en kringresande riddare under namnet Don Quijote. Med sin trogna väpnare Sancho Panza vid sin sida försöker han återuppliva riddarandan i en värld som har gått vidare från sådana ideal.
Handling och karaktärer
Del I (1605)
Alonso Quixano blir Don Quijote
Boken inleds med att introducera Alonso Quixano, en medelålders hidalgo (en lågadlig man) från La Mancha, som älskar att läsa riddarromaner. Hans förkärlek för dessa romantiska och äventyrliga berättelser blir till en besatthet och snart tappar han greppet om verkligheten. Han börjar tro att riddartiden inte är förbi och bestämmer sig för att bli en vandrande riddare. Han tar namnet Don Quijote och ser sig själv som en försvarare av rättvisa och en riddare på jakt efter äventyr, precis som de fiktiva hjältarna i böckerna han har läst.
Don Quijote hittar en gammal häst, som han döper till Rocinante och beslutar sig för att hedra en ung bondekvinna från sin by genom att utnämna henne till sin älskade dam, precis som riddarna i berättelserna gör. Han kallar henne Dulcinea del Toboso, trots att hon inte har någon aning om hans tillgivenhet eller ens hans existens.
Första äventyret och återgången hem
Don Quijotes första äventyr blir ganska komiskt. Han ger sig ut utan att informera någon om sina planer och söker efter äventyr i den spanska landsbygden. Hans första konfrontation är med en grupp handelsmän som han kräver ska erkänna att Dulcinea är den vackraste kvinnan i världen. När de vägrar slåss med honom, blir han brutalt slagen och tvingas till en snabb återvändo hem. En vänlig granne hittar honom och hjälper honom tillbaka till sin by, där hans husförvaltare och präst bestämmer sig för att bränna hans riddarromaner i ett försök att bota hans galenskap.
Sancho Panza och väpnaren
Efter sitt första misslyckade försök, beslutar sig Don Quijote för att ge sig ut på ytterligare äventyr, men denna gång rekryterar han en väpnare, Sancho Panza, en fattig men förnuftig bonde från trakten. Sancho går med på att följa Don Quijote i utbyte mot löftet om att få styra ett eget rike en dag. Tillsammans ger de sig ut på sina äventyr, med Sancho på sin åsna Rucio och Don Quijote på Rocinante.
Väderkvarnsincidenten
Ett av de mest ikoniska ögonblicken i boken inträffar när Don Quijote och Sancho Panza stöter på en grupp väderkvarnar. Don Quijote, förblindad av sin fantasi, tror att väderkvarnarna är jättar som måste besegras. Han attackerar en av dem med sitt spjut, men blir snart upplyft i luften av kvarnens vingar och kastad till marken. Denna scen symboliserar Don Quijotes kamp mot inbillade fiender och hans ständiga konflikt mellan ideal och verklighet.
Fler äventyr och missöden
Don Quijote och Sancho råkar ut för en mängd äventyr där Don Quijote ständigt misstolkar verkligheten på grund av sina riddarromantiska illusioner. Han förvandlar vardagliga föremål och händelser till episka riddarutmaningar. Några av dessa inkluderar:
- Don Quijote tror att ett värdshus är ett slott och att värdshusvärden är en lord som ska dubba honom till riddare.
- Han förväxlar en flock får med en armé av fiender och rusar in för att strida mot dem, vilket resulterar i att han blir attackerad av herdar.
- Han tror att en procession av människor som bär en död person är onda andeväsen och försöker stoppa dem.
Återkomst till byn
Efter många missöden beslutar sig präst, barberare och andra vänner till Don Quijote för att föra honom tillbaka till byn och försöka bota hans galenskap. De för honom hem och lovar honom att han snart ska få uppleva fler äventyr, vilket lugnar honom tillfälligt.
Del II (1615)
Del II publicerades tio år efter den första och är något mörkare och mer filosofisk i sin ton. Cervantes skriver in flera metafiktiva element, inklusive referenser till den första delen av "Don Quijote" och kommentarer kring dess framgång och parodier från andra författare.
Don Quijote fortsätter sina äventyr
Don Quijote, som aldrig överger sina drömmar om att vara en riddare, ger sig åter ut på äventyr med Sancho Panza vid sin sida. Denna gång är de två mer välkända, eftersom Don Quijotes första äventyr har blivit berömda över hela Spanien genom böcker och berättelser. Flera karaktärer de möter har läst om hans galenskaper och beslutar sig för att spela honom spratt för sitt eget nöjes skull.
Hertigen och hertiginnan
En stor del av andra delen handlar om när Don Quijote och Sancho blir gäster hos en hertig och en hertiginna som, efter att ha hört talas om deras äventyr, bestämmer sig för att leka med dem. De iscensätter en rad falska äventyr och utmaningar för att underhålla sig själva på Don Quijotes och Sanchos bekostnad. De övertygar Sancho att han har blivit utsedd till guvernör över en ö, men det är bara ett komiskt skämt och Sancho blir snart desillusionerad över sin nyfunna "makt."
Don Quijotes sista strid och hemfärd
Mot slutet av berättelsen möter Don Quijote en annan riddare, som kallar sig för Riddaren av den Vita Månen (egentligen en av Don Quijotes tidigare bekanta i förklädnad). De två duellerar och Don Quijote förlorar. Som en del av deras överenskommelse tvingas Don Quijote lova att återvända hem och inte ge sig ut på fler äventyr på ett år. Detta markerar början på slutet för Don Quijotes riddarresa.
Don Quijotes återvändo och död
Tillbaka i sin by faller Don Quijote i sjukdom och börjar reflektera över sitt liv. Under sina sista dagar verkar han ha återfått sitt förstånd och erkänner att han inte är riddare, utan bara den enkla Alonso Quixano. Han uttrycker ånger över sina dåraktiga äventyr och skriver sitt testamente. Kort därefter dör han och med honom dör också drömmen om riddarromantiken.
Tematik och symbolik
"Don Quijote" är ett verk rikt på teman och symbolik. Här är några av de viktigaste:
1. Idealism vs. Realism:
Huvudkonflikten i romanen är Don Quijotes idealism, som står i skarp kontrast till den hårda verkligheten. Don Quijote lever i en värld av fantasi och ädla riddarideal, medan världen runt honom är präglad av pragmatism och cynism. Sancho Panza, hans väpnare, fungerar ofta som en motvikt till Don Quijotes idealism med sin praktiska och jordnära inställning.
2. Förvirringen mellan fiktion och verklighet:
Cervantes använder Don Quijotes oförmåga att skilja mellan verklighet och fiktion som ett medel för att utforska hur berättelser kan påverka människors perception av världen. Don Quijotes galenskap, som drivs av riddarromaner, blir en metafor för litteraturens och berättandets kraft och faror.
3. Riddaridealet och dess fall:
Romanen är en parodi på den medeltida riddarromanen och dess förlegade ideal. Cervantes skildrar hur riddarromantiken inte längre passar in i det moderna Spanien och Don Quijotes tragikomiska försök att leva efter dessa ideal visar hur verkligheten är mycket mer komplicerad och grym än de fantasier han försöker uppfylla.
4. Kärleken till det förflutna:
Don Quijotes besatthet av riddarromantiken kan också ses som en längtan efter en förgången tid. Han försöker återuppliva ett idealiserat förflutet som inte längre existerar, vilket speglar mänsklighetens allmänna tendens att romantisera historien och ignorera dess svagheter.
Betydelse och inflytande
"Don Quijote" har haft ett enormt inflytande på litteraturen och kulturen över hela världen. Verket ses som en av de första moderna romanerna och Cervantes blandning av komedi, tragedi och filosofisk djup är en grund för den moderna romanens utveckling. Don Quijote och Sancho Panza har blivit ikoniska karaktärer och deras äventyr har tolkats och omtolkats i litteratur, film, teater och konst genom århundradena.
Fondo Antiguo de la Biblioteca de la Universidad de Sevilla from Sevilla, España
Kommentarer